Catharina Jonsdotter 1779–1857

Men hur var det med Nybrotorpet under denna tid?

Torparen Jonas Nilsson hade dött 1825, efterlämnande hustrun Catharina Jonsdotter, som var syster till Axel Jaensson i Göljemåla, och 4 omyndiga barn, vilkas förmyndare blev den framstående sockenpampen, sedermera åldermannen i Madesjö socken Johannes Petersson i Pukeberg.

Tydligen flyttade änkan från torpet till den lilla stugan nära bron. Själva torpet överläts den 25 september 1829 av Stina Nilsdotter och Olaus Axelsson till snickaren Petter Rosengren och hans hustru Stina Axelsdotter på deras livstid, varpå dessa den 29 november sålde torpet till Axel Möller från Algutsboda. Denne i sin tur sålde den 3 mars 1834 till smeden Anders Horn från Madesjö kyrkby, tillverkaren av de berömda s.k. ”Masjöknivarna”. Horn ansåg sig dock lurad vid köpet och öppnade process mot Rosengren. Han flyttade sedan därifrån.

Catharina Jonsdotter bodde som sagt i en stuga intill vägen strax före bron. Hon hade säkert svårt med uppehället och sökte därför livnära sig med att sälja dricka, snus m.m. men också brännvin. Man kan säga, att hennes stuga övertog Nybro- torpets traditioner i detta avseende. Detta sågs naturligt nog med ovilja av myndigheterna, närmare bestämt av kronolänsmannen Lindvall, som synes ha haft ett gott öga till den verksamhet som bedrevs i stugan vid bron. Men det var inte lätt att få henne fast. Hur skulle man kunna bevisa, att hon sålt brännvin? Catharina hade väl reda på, att brännvinsförsäljningen måste bevisas och lyckades i stort sett undgå åtal. En gång hade hon åkt fast och fått böta, när Lindvall vid ett urtima ting den 28 augusti 1833 ånyo anklagade henne för att vid åtskilliga tillfällen under året brutit mot lagen. Närmast var det garvare Nyberg, som bidrog till att få henne fast. Hans gesäll, Stadig, skulle lämna honom. För att visa sin tacksamhet mot Nyberg skyndade han vid avskedet tvärs över vägen till Catharina Jonsdotter och inköpte för 12 skilling en flaska brännvin, som han som avskedsgåva ville förära Nyberg!

Nyberg, som ej använde starka drycker och några år senare som en av de första ingick i d:r Sandbergs nykterhetsförening i Madesjö, avböjde att taga emot brännvinet. Han lämnade Stadig 12 sk och skickade lärpojken Gustaf Törner tillbaka till Catharina Jonsdotter med brännvinsflaskan. När han lämnade tillbaka brännvinsflaskan erkände Catharina, att hon haft besök av Stadig.

Båtsmannen Jonas Småkopp vid Göljemåla vittnade vid tinget, att han vid flera tillfällen fått brännvin, men han hade aldrig hört, att Catharina sålt brännvin.

Drängen Samuel Johansson från Huvudhultaö i Algutsboda vittnade, att han av drängen Jonas Magnusson i Idehult i mars 1833 inbjudits till Catharina på brännvin. Sedan de kommit in i stugan, hade Jonas Magnusson och Catharina gått in i en annan kammare, varifrån hon strax återkommit med brännvin, som hon själv slagit i. I vittnets närvaro hade icke talats om betalning. Catharina själv nekade till att ha tagit betalt. Hon hade bjudit på brännvinet!

Målet uppsköts till vintertinget 1834, då ännu ett vittne uppträdde. Domstolen ansåg trots vittnesmålen, att bindande bevisning icke presenterats, men dömde Catharina Jonsdotter vid sommartinget gå värjemålsed, att hon icke vid det av garvare Nyberg omvittnade tillfället sålt brännvin. Uteblev hon skulle hon anses skyldig. Tydligen ville hon ej begå mened utan uteblev utan laga förfall, varför hon av rätten dömdes att enligt Kungliga förordningen den 25 juni 1830 böta 20 rdr Banco för andra gångens förseelse.

Detta var en ordentlig minnesbeta och någon brännvinsförsäljning, som kunde åtalas, avhördes ej på flera år från Nybrostugan. Catharina Jonsdotter hade blivit försiktigare, så att ingen kunde komma åt henne. Att hon inte upphörde att sälja brännvin skulle visa sig vid ett tillfälle 1837, varom mera senare.